Höstens sista seriematch, 7 manna, pojkar 2009, mot Ytterby blev en match som bjöd på både det ena och det andra. Båda lagen hade möjlighet att vinna så oavgjort känns ändå rättvist om man ser till hela matchen.
Vi tackar Ytterby för det fina spelet och det är alltid kul att möta lag som tvingar oss att behöva kämpa för varje boll.
Det vi gör bra gör vi riktigt bra när vi väljer att göra det. Då flyter det mesta på. Första perioden spelar vi stabilt men sen börjar vi svaja och i tredje perioden så släpper vi in Ytterby i matchen som tar vara på sina chanser. Att vi inte ger upp utan hittar tillbaka till vårt spel och till slut kämpar till oss ett oavgjort är något vi verkligen ska ta med oss framåt.
Vi har ägnat en stor del av hösten att nöta passningar och framför allt träna på att spela korrekt utifrån given position. Ändå bjuder vi i andra och i början av tredje perioden på onödiga kontringar och svaga avslut för att allt för många avviker från det vi tränat på. Det är helt okej att det blir lite fel när man försöker göra rätt. Det är när vi slutar att försöka göra rätt som det blir jobbigt och vi hamnar i onödigt farliga situationer.
Vi ska ändå inte vara för hårda mot laget när pojkarna är så duktiga men fokus är något vi aldrig kommer att sluta tjata om.
Med det sagt så kan vi summera höstens seriespel, pojkar 2009, 7 manna, som ett lyckat äventyr. Laget har bjudit på massor av fint spel och vi har sett hur spelare har utvecklats både individuellt och som en del av ett kollektiv.
Nästa år när seriespelet drar igång så kommer det officiellt vara vårt debutår. Så allt vi har gjort under hösten har varit en bonus och en möjlighet att få bekänna färg. Och pojkarna har verkligen visat sina färger, vitt, grönt och svart. Gais P9, resan har bara börjat.
Föräldrarna ska också ha en eloge, världens härligaste hejarklack. Kaffet är det inget fel på heller.
Med vänlig hälsning,
Tränarna
