Den 15-17 oktober spenderade Gais P11 A hela helgen med att spela cupfotboll i Oktober9an i Kristinehamn. En turnering som vänder sig till lag som kommit längre i sin utveckling.
Sex matcher 9 vs 9, stor plan, 1x35 min, med tre domare och offside.
Gais P11 A inledde turneringen stark med två inledande segrar i Grupp A mot IK Östria Lambohov (2-1) och IK Eker Örebro (3-0). Tredje matchen mot IF Brommapojkarna 2 blev en tät historia där båda lagen hade tillfälle att avgöra matchen men IF Brommapojkarna till slut fick in det vinnande och enda målet i slut minuterna. En snöplig förlust (0-1) men sån är fotbollen. Fjärde matchen mot FC Djursholm Svart blev också det en jämn historia där slutresultatet (1-3) till FC Djursholm Svart favör kan kännas aningen missvisande för hur matchen såg ut. Men motståndarna högg på våra misstag och vi var inte tillräckligt distinkta framåt för att ta vara på våra chanser. Femte matchen klockan 8:10 på söndagen mötte vi Spånga IS P10-6 och en natt sömn och lite frukost gjorde att laget åter var med på banan. En seger (4-1) där vi inte bjöd på enkla misstag och också satte våra chanser.
Vi blev grupp trea och mötte Djurgården P10-1 från Grupp B i en sista slutspels match. Även den här matchen vägde fram och tillbaka, vi har otaliga chanser men får inte in bollen. Djurgården är ett spelande lag med starka spelare på varje position och även om vi håller ihop stark bakåt och vår målvakt gör en kämparinsats så kommer till slut den där chansen som avgör en match. Slutresultatet (0-1) är vad det är och vi får ödmjukt berömma motståndarna för deras fina spel och segern.
Rent resultatmässigt vinner vi tre av sex matcher. Förlorar två matcher med 0-1 mot lag som rankas som de främsta i Sverige. Vi hamnar på en hedrande sjätteplats av tolv spelande lag, uppdelat i två grupper A och B, där varje lag från vardera grupp mötte sin tabellmotsvarighet i ett slutspel.
Vart ligger vi då nivåmässigt? När lag som är vana att vinna jublar i glädje över att slå oss med uddamål gör vi nog ändå någonting rätt. Vi får mycket beröm för vårt spel och att vi vågar spela fotboll. Våra matcher går kanske inte alltid vår väg men den som klagar på underhållningsvärdet kan dra något gammalt över sig. När Gais P11 A spelar är det showtime...everytime.
Vi har dock en del utmaningar framför oss.
Vi är fortfarande rätt färska i cupsammanhang med övernattning och spel över flera dagar. Många matcher avgörs inte på plan utan hur vi förbereder oss vid sidan av plan. Mycket som ska sitta, sömn, mat, rutiner, förberedelser m.m. Men vi lär oss tillsammans, ett steg i taget.
På plan så har vi en utmaning i att vi använder utespelare som målvakter. Killarna (Loui, Francesco och Jonas) som ställer upp gör ett fantastiskt jobb. Men när vi sätter utespelare i mål så saknar vi dom ute på plan. Våra motståndare skulle nog häpna om dom visste att killarna i mål inte fått en enda målvaktsträning i hela sitt liv. Det är uppvärmning med några skott och sen hålla huvudet ovanför ytan. Kungar är ni.
Vi är en liten trupp, nio ordinarie A spelare som lånar in spelare från vår fantastiska U trupp. Det gör att vi har näst till noll utrymme för formsvackor eller skador under sådana här cuper där motståndarna har kvalitet på varje position. Är inte alla på topp så blir vi sårbara. Detta i kombination med att vi saknar kontinuitet i att möta bra motstånd på hemmfronten gör att vi har svårt att träna upp samma matchvana som många av våra motståndare. Det går snabbare, är lite tuffare och kräver mer av spelarna än vad man vanligtvis är van med.
Med detta sagt ska man veta att vi ständigt letar efter motstånd och tillfällen som kan erbjuda oss möjlighet att ta steget upp till nästa nivå. Med rätt förutsättningar och rätt stöd kan GAIS akademi lag, årgång 2010, bli en årgång som kan gå hur långt som helst. Killarna har det i sig.
Vi tackar som vanligt alla föräldrar som ställer upp och hjälper till med allt så killarna kan komma iväg på cuper och andra sammankomster. Ibland blir det mycket men förhoppningsvis aldrig för mycket.
Tränarna GAIS P11 A (2010)